My so called life

idag har jag kollat på superkomben - phew! det blev minsann en riktig rysare men givetvis så levererar anja när det gäller. mycket underhållande iallafall. har tänkt göra miljoner saker idag, men som vanligt så är jag för trött för att orka ta tag i miljoner saker på en gång. well.. i nästa liv kanske ;) nu ska jag gå till affärn och hoppas att jag inte blåser bort på vägen, känns dock inte som något jag kan lova!! om jag kommer mig hem utan att ha blåst bort så ska jag baka en kladdkaka som jag lovat oscar att göra, han jobbar imorgon och jag erbjöd mig att baka så han kunde bjuda kollegorna på fika.
aah jag vet inte vad jag ska skriva lite.

---

ikväll är jag sentimental. det snurrar runt tusen miljoner minnen som finns sparade, långt inne i hjärtat. många som jag hade gömt lite för bra där inne, men som på senaste tid börjat hitta sin väg ut. tårarna trillar och jag undrar gång på gång varför livet ska behöva vara så fruktansvärt orättvist. det känns nästan som om jag inte förrän nu börjar förstå att du faktiskt är borta. att du aldrig kommer tillbaks. jag kommer aldrig mer få se dig, krama dig eller höra dig skratta. jag skulle ge allt bara för att få krama dig en sista gång.. jag hoppas iallafall att du vet. och jag hoppas att du vet hur många som saknar dig, och önskar dig tillbaks.
jag kommer aldrig glömma dig, fina lilla Rebecka <3